Ja men sehär... det här kommer bli spännande :)
första inlägget av mig, herr Danne Lundgren, sångare i det råtuffa bandet Sterbhaus!
Jag har nu fnulat hela veckan och nästan fruktat den här dagen. ved faaan ska jag skriva om då? Slutligtvis kom jag fram till att det här är väl ett helt ypperligt tillfälle att presentera mig som privatperson och rent proffesionellt.
Någon rackare därute ska väl få svar på en och annan fråga.
Vem är jag?

Jag heter Jens Daniel Faleij Lundgren och är 27 år. ser ut som 43 och beter mig som 6.
Jag föddes på huddinge sjukhus den 11 februari 1983 (då alla tapeter var käckt chockbruna).
Mina föräldrar var 2 rätt unga rackare som tyckte att det där med kondom var nåt skumt påhitt av regeringen. det ska ju räcka med att äta grapefrukt efteråt så blir man inte gravid. tji fick dom kan man säga... och dom fick se min fula babynuna en kall vinterdag. men dom verkade gilla mig ändå. dock lite mer än vad dom gillade dom gillade varandra, så de gick skilda vägar redan innan jag hann uppfatta något..

Jag bodde på utgårdsvägen i haninge fram tills jag blev 5 år, flyttade till vendelsö och bodde där i samma område tills jag var 19. dock i 4-5 olika radhus. hade väl som alla barn ett skri att hitta mig själv och skulle testa på allt jag kunde komma över. var nån form av Michael Jacksonidiot mellan 7 och 10 års ålder. då jag gled omkring med hatt och kostym i skolan, riktig lillgubbstyle. anordnade även en del "konserter" med hjälp av mina vänner för att samla in pengar till regnskogarna. det gick hyfsat bra och vi lyckades köpa in oss på rätt mycket regnskog. dom förklarade för oss att storleksmässigt skulle det vara typ som 2 fotbollsplaner... dom har väl förstås bränt skiten till grunden idag, men man matade egot rätt hårt som 8-åring. Efter den perioden så halkade jag in på nåt skevt army of lovers spår. inget jag är stolt över idag. men det är väl även såna misstag som har präglat mig till det jag är idag. nog om detta.. sen blev jag skejtare. ganska duktig och inbiten också. fick en veva då jag bara bara bara lyssnade på musik som räserbajs, DLK och Satanic surfers.

Att spela själv var inget jag vågade mig på, för jag tyckte att det skulle ta för lång tid att lära sig. likförbannat så satt vi som 14-åringar hemma hos en klasskompis som hette Tomp. vi hade säkert mosat i oss 3-4 två-åttor och var helt enkelt skiiiitfulla! vi spela kort, lyssnade på Iron Maiden och diskuterade livets goda. helt plötlig befinner vi oss i samtalsämnet om att vi ska starta band! jag visste inte hur vi kom in på det ens. men jag tror vi satt oh snurrade en flaska för att bestämma vem som skulle spela vad. vi var alltså 5 killar. en av oss kunde spela gitarr... hjälpligt. så hans plats var väl given. Jag skulle spela trummor.
när jag vaknade dagen därpå så garvade jag lite för mig själv över vår dumma idé. men mina kamrater började skaffa instrument, så det var ju bara att haka på och köpa ett beggat trumset som såg ut som något som passerat en draktarm. vi hade några kul månader i det bandet, alla var skitdåliga och låtarna hade fantastiskt fåniga upplägg. vi bytte lite medlemmar för att de helt enkelt inte gillade att spela. själv hade jag askul :D dock var vår sångare grym på trummor. så han tog min plats, och jag hans.

Jag gick Musikestetiska linjen på fredrika bremer där jag hade bas som huvudinstrument. men spelade även en del piano, gitarr och sjöng förstås i kören. Hela den vevan spelade jag i mitt första "riktiga" band som hette HEAD. sedan dess har jag väl varit med i en hel del konstallationer t.ex:

Septic Boys
Killer System
Sweepers
Bag Of Bones
SKITARG
Nocturnal Damnation

samt mitt akustiska "tyck synd om mig" projekt som heter Mörkrets Furste.
Vissa vänner har följt med från band till band, och vissa har man kanske inte bara klickat med.
nåja. som 17-åring så flyttade min mor, hennes snubbe och mina syskon till dalarna. dom hade fått för sig att jag skulle flytta med dit och äta kottar tills jag dog. men det tvärvägrade jag... inget ont om dalarna. men jag hade för mycket att flytta ifrån här i stockholm. vänner, band och skola. då jag inte hade någon far (som gick bort när jag var 14) så hade jag inget annat val än att bo själv. fick tag på en tvåa i vendelsö där jag gick apeshit från scratch. party, bärs, brudar och en hel del bra dumma idéer! hade skitkul det året :D dock så tog familjen sitt förnuft till fånga efter ett år i skogen och hade tröttnat på att det enda fredagsnöjet var repriser av söndagsöppet eller att gå ner på "stan" (som man alltså gick rakt igenom på 10 minuter) för att beställa något spännande i korvkiosken. hem skulle dom iallafall... till min tvåa. jag fick ganska bråttom att flytta hemifrån när jag gick ut skolan. jag delade alltså en svinliten tvåa med Mor, hennes snubbe, mina 3 syskon (som jag fick dela rum med nybyggarnastyle) hund och katt. för att inte tala om alla flugor. jag bodde på en madrass under min brors loftsäng där jag satt och gjorde låtar på en ostämd 12-strängad gitarr.

efter det har jag flyttat 3 gånger.. allt inom haninge. ville bo nära systemet ;)
nu bor jag i en småskev tvåa med min fru Mia och jobbar som metallbearbetare. det betyder inte att man lyssnar på metal, snarare att man bockar och böjer till diskbänkar. låter lika kul och graciöst som det är. på kvällarna har jag ett extrajobb som piercare som jag även är utbildad till. det däremot är riktigt kul :)
annars gillar jag att lyssna på musik (är lite av en allätare men döds och thrash ligger mig närmast om hjärtat, men visst slinker en och annan operett in i örat också). splatterfilm, framförallt om de har med zombies å göra, är nästan löjlig med mina zombies. är väldigt whiskyintresserad, jag är inte särskilt duktig på det, men det hindrar ju inte intresset för att lära mig mer. matlagning gillar jag med, tänker inte säga att jag är GRYM på det... men det e jag. annars så är väl nyckelord som personifierar mig: snus, öl, porr, skräck, fånighet och en stor skopa självdistans. anledningen till att jag skriver såna texter som jag gör i sterbhaus är egentligen enkel också. jag skriver om sånt som intresserar mig. ska det handla om satan så ska det göras med glimten i ögat. jag tror inte på satan och jag tycker det är skitfånigt att stå och sjunga om hur man offrar höns till besten downstairs. varför skulle han vilja ha hönor? däremot så tycker jag att den fiktionära bilden av Satan är ascool :D jag menar... hehe, det är ju ett monster som är grymt tilltalande rent visuellt och så bor han i ett ställe som brinner non stop. METAL!!!

Jag trodde att det här skulle vara svårare än vad det var faktiskt, men nu märker jag att det har rullat på utan att jag har tänkt på det. ska försöka avrunda det här på något fint sätt också... så jag gör väl som jag brukar och bara avslutar i en mening. folk brukar tycka det är jävligt irriterande, men jag

Med våldsamma kramar /Danne Lundgren