Jomenvisst... dagen skulle tillslut komma när vi faktiskt blev helt klara. Det får väl ändå anses som en sjuuuuk milstolpe i våra liv. Och i Sterbhaus existens. Men innan vi blev helt klara fick vi lydigt spendera 6 dagar till uppe i studion (21-26:e juli). Att Tommy håller på att bygga terass eller vad det nu är (grymt väl för den delen. Man vågar fanimej till och med stå på den!) :-) ...är för vår situation en livräddare. Det betyder nämligen att han inte tar in massa band i studion - med undantag för oss. Eftersom vi proddar själva behöver han ju inte hålla oss i handen utan en snabb öl i soffan på kvällen brukar räcka för hans del, och det funkar ju förträffligt för både honom och oss!! Hade inte situation varit så här hade vi ju knappast kunna dyka upp med en-två veckors mellanrum och stanna några dagar i stöten. Lyckliga oss!

Så hur som haver, vi parkerar för sista gången onsdag kväll (den 20/7), lagom snyggt för att skymma kvällsolen för grillande holländare i folk-metal banden Heidevolk som är hos Peter och lägger trummor. Tydligen är det fjärde skivan deras som skall förevigas och Peter har anlitats för trumminspelning och mixning. Resten skall läggas på hemmaplan. Vansinnigt sköna och trevlige dudes så innan dom åker senare i veckan förevigas våra snygga nyllen:

 

Vi bjuckar på lite gratis reklam... :-)

    


Och visst ja... tyvärr blev det alltså bara Jimmy och Marcus den här veckan också då Simon fick slita hund på sitt jobb... :-(

Nåja. På agendan står solon, odistade grejer, ljudeffekter och sång. Vi jobbar rätt organiserat för en gångs skull ;-) hehe, och börjar kunna pricka av låtar som färdiga varteftersom. Vad gäller solon är det rätt fria tyglar som gäller. Jimmy har lite riktlinjer som han vill hålla sig till men utöver det är det full kreativitet som gäller. Man kan fan inte spela in en skiva som om man är någon sekreterare, det ska vara levande och nog fan blir det det när solo och extra detaljer läggs på och mycket av dem görs/hittas på i stundens hetta. Man lyssnar igenom och känner efter om nåt saknas och åtgärdar därefter.

Detsamma gäller för sången. Det mesta är redan lagt men vi är petiga och tar om några små saker och dubblar, lägger mörkt growl (som jag tycks greja nu trotts allt! :-O), viskningar, ljusa och mid-pitch skrik. Ibland är det lite röst och attityd som gäller för att få fram lite mer av thrash-känslan.

Jimmy hittar en grym websida för ljudeffekter. Gratis är gott tycker många, men gratis är faktiskt skit. Och om många tycker skit smakar gott så får det väl stå för dem... så alla våra ljud kostar pengar. Vi shoppar för runt en tusing eller nåt och blir rätt paffa över kvalitén på grejerna när vi petar in dem på stereokanaler i mixern i ProTools. Gdammit!!!!!!!! Nu börjar skivan leva! Det dummaste man kan göra är nog att skita i att fixa ljudeffekter för att det är knepigt att hitta det man vill ha... ojojoj. Vi får cp-infall och hjärnsläpp på en gång.

Vissa effekter och mellanspel behöver vår egen insats så det blir en del gastande och tjoande ovanpå köpta ljud. Man är grymt sugen på att säga exakt vad det är vi petat in för ljud. Men, det är nog bättre om det (liksom hela resten av skivan) får bli en överaskning sen. 

Tommy bjuder på käk...



Självodlade små as som är duktiga på att förstöra våra smaklökar, halsmandlar och tungor. Yeah. Eller inte, vi är modiga och dumma och petar i oss det här på stående fot. Den första smakade typ bara gräslök så vi tyckte väl det var lugnt att fortsätta käka. Menmen... Blev svårt att käka lunch den här dagen.

Jag (=Marcus alltså) har ju ett förträffligt jobb som tillåter mig att jobba på distans. Och med hjälp av snyltning på Jonas Kjellgrens nätverk sitter jag och pillar på en bärbar dator en del på vardagarna medan Jimmy sitter och pillar med sin gitarr i lugnan ro. Tiden går springande fort och vips har vi sorterat klart och fixat färdigt tisdag kväll. Klockan är runt tio och vi har ju en bit att åka, så vi får inte med oss något ljudexempel hem utan övertalar Tommy att skicka det via mail senare. På vägen hem är både jag och Jimmy i smärre chocktillstånd...

...för nu är mer än fem veckor i studion till sin ände. Vi är klara!! Mixning å sånt är ju kvar, men vafan, det ska ju inte vi göra! YEAH!!!