Hojhoj alla, sorry avsaknaden av inlägg. Veckan har varit ruskigt intensiv och krävt en himla massa energi, analysering och tid från oss alla tre. Men mer om det sen, nu fortsätter vi där vi avbröt :-) 


Dag 6 - Lördag 14 Maj

Nu när alla trummor är klara är det strax dags för personalbyte. Erik är klar och vi är supernöjda. Just denna lördag har Marcus en bröllopsmiddag att gå på i Stockholm, Erik ska hem och Simon ska med upp dagen efter. Så vi packar med allt som har med trummor att göra och drar från Pärlby till Stockholm vid 10 på morgonen. Inte så mycket att berätta om lördagen alltså...

Dag 7 - Söndag 15 Maj

Yeah, etapp 2 kan man säga. Simon, Jimmy och Marcus träffas upp vid replokalen vid 16:00 för att åka upp igen. Känns grymt skönt att Simon inte saknas den här vändan. Nu är vi liksom tre ordinarie medlemmar som åker upp för att göra det vi velat göra i två år.

Nåja, väl framme lajjar vi ljud. Det går fruktansvärt. Vi har med oss Simons Krank och Jimmys Marshall top. Trots att vi i lokalen har det grymmaste ljudet ever så låter det platt och utan djup här uppe i studion. Vi kommer inte fram till nåt vettigt utan går och sussar smått ilskna efter flera timmars rattande.



(Jimmys och Simons stuff)

Då kan vi passa på att berätta ytterligare en hemlighet. Den förra var ju att Erik Röjås blev rekryterad för att lägga trummorna på skivan (han är dock inte med i bandet som fast medlem då han har mycket med sina andra två band)

För att ge er lite bakgrund började det hela när Jimmy gjorde illa fingret.

(Vi minns... vi minns... Stackars Jimmy...s finger)

Vi fattade att vi inte skulle kunna lira in skivan i februari som det först var tänkt. Vi fick hjälp av Tappe i Kill the Parish för att fixa två gig på hösten vartefter Danne slutade i bandet.

Eftersom Danne delvis slutade för att han saknade inspiration och glöd för vad Sterbhaus pysslade med började vi glutta igenom Dannes texter och kom fram till att vi ville ha heeelt nya. HEEELT NYA TEXTER ...till tolv låtar är rätt mycket att få ur sig på några få månader när man vill att allt ska vara svinbra. Vi började jobba.

Marcus har rätt mycket erfarenhet av textskrivande då han var ensam tyrann i Elvira Madigan som släppte fyra skivor (via Black Lodge) mellan 2000 och 2008. Och att få in den typ av lite elakare, smartare, vassare och ibland också korkade gliringar och ordvitsar Marcus representer var vad Sterbhaus ville. Med Jimmy som ett superbt bollblank och komplement för när textförfattandet stundtals fastnade plitades 12 nya grymt coola texter ihop. Stödsång spelades in för att kunna användas inför inspelning (mest i syfte att visa blivande sångare hur vi ville ha rytmiseringar osv).

Vissa krafter i och utanför bandet ville då att Marcus skulle ta över micken vilket han själv dock var tveksam till. Därför hade vi en massa auditions för sångare. En hel del snubbar kom och provade men trots att vi ville ha nytt blod...

(Hehe, Jimmys blod!! ...eftersom vi ändå var inne på hans olycka. Och eftersom han är yngst i bandet torde detta vara det "nyaste blodet")

...gick det tyvärr inget vidare. Vi går inte in på detaljer men vi letade ju efter en frontfigur och att hitta en sån när det är så vansinnigt många specifika ideér man har och redan framarbetade inriktningar är smått omöjligt.

När Nicke slutar en månad innan skivan ska spelas in fattar Simon, Jimmy och Marcus plötsligt att de hade möjligheten att verkligen göra Sterbhaus till det där bandet alla tre verkligen ville ha. Vi blev naturligtvis smått chockade vid det andra avhoppet men om musiken inte längre är viktigast för någon, så är det väl så. Bättre att få reda på det nu än om vi var i en sopigare sits. Hursomhaver. I detta träsk av avhopp och olyckor så hade saker och ting plötsligt blivit tillåtet och vissa saker också rent möjligt att genomföra. Inget ont som inte för något gott med sig. Olyckan och alla avhopp har alltså bidragit till något otroligt!

Nu alla goda själar... kommer avslöjandet (haha, som alla typ redan fattat?) Sterbhaus är nu ett fyrmannaband. Marcus sjukt grymma, intensiva black-thrash sång är precis vad vi vill ha och alla auditions vi hade gick ut på att hitta någon som kunde göra dels Dannes gamla sång, men huvudsakligen Marcus... som Marcus redan gör. Någon som kunde leverera de nya vassare och helt vansinniga texterna och rytmikerna på samma sätt som Marcus redan kan.

Vafan... Så vi letade alltså efter något vi redan hade. Och nu när vi spelat in flera textstycken i en jyste studio och hör hur det låter på riktigt så känner vi oss smått korkade att vi letade efter ny sångare...

Vi lämnar alltså det gamla bakom oss. Inte med vemod utan ser tillbaks på allt kul vi haft som fem-manna band. Men helvete alltså... ni anar inte vad som väntar... Grrrrrr!!!!! :-D... Tommy Tägtgren är fullkomligt lyrisk av det lilla lilla han hört.

Y.E.A.H.